Ingemar Albertsson

Ingemar albertsson Välklädda svenska herrar

Ingemar är inte typen som räds att synas. Han stoppas var och varannan dag på stan av människor som vill berätta hur mycket de uppskattar hans klädstil. Det är lätt att förstå när man träffar honom. Han är lång, bär en klädsel som är långt ifrån modest i sina färgskalor och rör sig med sådan pondus att det inte går att ifrågasätta att han vet vad han sysslar med. Vi möts hemma hos Ingemar i hans trevliga och rymliga funkislägenhet med utsikt över Tessinparken i Stockholm. I hallen är flera kostymer, hattaskar och skor framställda inför en bröllopsresa Ingemar och hans nyblivna fru Anne-Marie ska företa sig inom en snar framtid. Alla detaljer vittnar om att här bor ett par som gör allt med viss stil. Ingemar driver en blogg som heter Vintagemannen, och vad kunde vara ett mer passande namn för Ingemars sida? Han lever sitt intresse praktiskt taget 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Vad betyder stil för dig?
“Jag har funderat på det, och jag skulle tro det handlar om att kombinera färger på ett snyggt sätt. Både att matcha och bryta av så att det blir en fräck helhet. Jag vet att många tycker stil är “välsytt och passform” och såna saker, men jag gör avkall på passform för färg och ett snyggt tyg med struktur i.”

“Sen finns det ju olika stil. Det ena är ju när man ska vara välklädd och det andra är när man ska vara frän. Då är det ju lite olika med hur noga man är. När det är kostym och så då är jag väldigt noga med att det inte rynkar sig bakpå ryggen vid axlarna – då är det mer det här välklädda och välsydda. Sen kan jag också gå i gröna manchesterjeans, rött bälte och kavaj, mera som en glad färgklick.”

ingout3Det är inte många män i Sverige som skulle komma på tanken att bära orange uddaväst, än färre som skulle bära den med sådan självklarhet som Ingemar

Kommer du ihåg din första kontakt med klassiskt herrmode?
“Ja, det skulle i så fall vara min pappa som var folkskollärare och hade en peppar och saltkostym när han gick till jobbet. Men det är ju mer ett minne, inte en förebild. Snarare tvärtom. Jag var ju tonåring på 60-talet med flower power och hela det där. Jag var ju fåfäng redan då. Jag höll på att matcha och sätta ihop redan som tonåring. Jag sydde även en del kläder genom mamma. När jag tog studenten 1970 så gick jag till Gulins med ett tyg av Sven Fristedt, tyget hette Pompelmona och det är ett rent blommigt tyg. Så jag gick till Gulins och provade en kavaj i storlek 185, och så skickade de ner tyget till fabriken i Borås eller Alingsås eller vad det nu var – och så hade jag en blommig kavaj när jag tog studenten. Sen blev det ju manchesterkostymer och sånt på 70-talet.”

“På 80-talet började jag jobba på reklambyrå, och då var jag väldigt fåfäng, men då gick jag runt i dyra tröjor istället för kostymer. Jag hade tröjor från Götrich och Margó och såna ställen, som säkert skulle kosta över 10000 kr idag. Det var ju dyrare än kostymer nästan. Det var jättefränt tyckte jag. Sen blev jag en del av det här “svarta folket”, reklambyrå-svart: svart t-shirt, svarta jeans, en svart kraglös kavaj och skäggstubb.”

“Så såg jag ut i årtionden, ända tills jag klev in på Herr Judit på Sibyllegatan, butiken som precis har stängt. Anne-Marie sa: “Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en gentleman.” Så jag kom dit i svarta jeans och svart täckjacka och kom ut i en italiensk yllerock och grön Borsalino-hatt med matchande halsduk. I kassen låg min dunjacka. Jag tänkte “Fasen vad fräna kläder det finns för nästan inga pengar alls – det här ska bli min stil!” Så började jag gå runt på second hand, och då var jag glad att jag överhuvudtaget hittade något billigt och snyggt. Så ledde det mig till vintage kan man säga. Idag är jag ju totalt ointresserad av vanliga begagnade kläder. Nu köper jag nästan bara kläder som är från före 1970. Då har intresset för klassiskt herrmode vuxit. Det har kommit fram då man har en massa kostymer från 40-talet. En del är ju Savile Row och svenska skrädderier, NK, Bauer och sånt där. Även konfektion från den här tiden är ju handpickerade slag. Det är fantastiska kläder som är långt finare än det man kan köpa idag. Det var ett långt svar, haha.”

inglibraryHatt inomhus – helt ok när du poserar för en bild

Har du några personliga stilförebilder?
“Ja, det är ju Fred Astaire. Han är ju outstanding. Perfektion kan man säga, han lämnar ingenting åt slumpen. Det är hur snyggt som helst. Det här att inte västen till fracken ska sticka ned och lysa vit runtom, utan att det bara ska vara lite vitt frampå. Ofta hade han rundade hörn på frackvästen. Sen är jag ju lite sprezzatura också, så Fiat-chefen Agnelli är ju också en såndär man tyckt varit frän. Nu på sista tiden även den här Guillaume Bo, som har en site om herrkläder. Han är en matchningens och kombinationernas mästare. Det är ingen jag försöker efterlikna, men någon som jag blir inspirerad av.”

Nu har jag ju sett bara här i din hall att du har mycket kläder, men om du blir tvungen att plocka ut en sak ur garderoben som knyter ihop din stil. Vilken skulle det vara?
“Om det skulle börja brinna och jag vara tvungen att rafsa åt mig ett plagg så skulle det vara någon av mina rutiga tweed-kavajer. Det är ju den uniform jag har på mig när jag jobbar och som är mest jag. Med ett par manchesterbyxor eller ett par udda “gubbyxor” med frontveck och sådär, och en uddaväst. Det är jag. Resten är utklädningslåda.”

ingcloseupFärgranna och välgenomtänkta detaljer

Vad är dina tankar om svensk klassisk herrstil?
“Modern svensk stil har jag egentligen inga andra synpunkter om än att det ser för löjligt urväxt ut. Det enda jag är säker på är att det snart kommer vara fruktansvärt omodernt med dessa små korta kavajer och där västen visar både bälte och skjorta undertill. Om det är svensk stil så tycker jag inte om det.”

“I övrigt så är väl klassisk svensk stil klassisk engelsk stil egentligen. Savile Row-stilen med väst, knäppgylf, frontveck, stora slag och plats för en blomma i knapphålet. Det tycker jag är snyggt. Det tycker andra också. Jag får ju komplimanger i stort sett varje dag när jag är ute på stan. Då kommer det fram någon och säger att det är snyggt, men de skulle aldrig våga klä sig så själva.”

Har du någon favoritepok när det kommer till herrkläder?
“30-talet är ju fränt. Vita flanellbyxor, snygg blazer och sportig slipover, vit hatt och vita nubuck-skor eller sådär – det är ju flott! Helst ska man väl ha en bil då, med stora stänkskärmar och fotsteg.   Sen, efter det, kommer 50-talet tycker jag. Som också är lite glatt sådär. Sen finns det ju strama eleganta 40-talare, men 30- och 50-tal är vad jag tycker allra bäst om.”

ingquote

Vad tror du om framtiden för klassiskt herrmode?  
“Det där är en väldigt intressant och svår fråga. Jag brukar säga att om man ska förutspå framtiden så är det bara två frågor man behöver ställa: Vem är du beroende av? För det förutsäger hur man kommer bete sig och klä sig. Den andra frågan är: Follow the money – Var finns pengarna?” Om man då tittar på hur de som är 20-30 år ser ut, så är de kraftigt tatuerade och så vidare. Det är sportmode, det är glansiga Adidaskläder och andra liknande märken. Det betyder ju att det blir en dyster bild för det klädda herrmodet. Även direktörer kommer ju ha tatueringar på halsarna och armarna om några år. Män är ju flockdjur, så de kommer ju att försöka se ut som chefen.”

“Men å andra sidan, vill man verkligen glänsa och lysa så har ju varumärkena slagit knut på sig själva nu. Jag vet inte om du läst boken Deluxe – How luxury lost its luster? När en trenchcoat av det mest kända märket kostar över 20000 kr på NK och en trenchcoat på H&M kostar 2000 kr så är det ju inte så att det dyra märket är 10 gånger bättre. Det kanske är dubbelt så bra, men inte 10 gånger bättre. Detta slutar ju med att folk genomskådar det här, att man bara betalar för företagets annonser och inte för deras skräddare och kvalitet. Det där skapar ju ett bakslag. Antingen går man från de där lyxmärkena, eller så går man mot A.W. Bauer och köper skräddarsytt. Annars sticker man inte ut. Bauer behöver inte oroa sig för framtiden.”

“Sen så är det ju det här med Follow the money. Europa är ju kört som kontinent och Amerika är på väldig dekis. Om kineserna lyckas så är det ju deras mode som kommer att dominera – det riktigt fina. Många i vårt land kommer ha kinesiska chefer, och då är inte tatueringar godkända överhuvudtaget. Då kommer det vara klassiskt skräddat och tatueringsborttagningsfirmorna kommer tjäna grova pengar. Så det talar väl för att det klassiska modet överlever. Antingen går det åt ena eller andra hållet.”

Stiltips?
“Ja, det har jag. Det säger jag till alla som frågar: Köp en uddaväst! Eller, inte en, köp flera uddavästar. Skaffa en uppsättning uddavästar i olika mer eller mindre glada färger och mönster och addera det till nästa vilken tråkig kostym som helst så blir det en riktig sprätt! Det andra är, nu när det är sommar, skaffa dig en Panamahatt och vänj dig vid att gå ut i hatt. Sen kan du fortsätta med det när hösten kommer. Då kan du hitta gamla fina modeller på second hand för ca 150 kr. Då har du en väst och en hatt, då har du skaffat dig stil.”

ingshoesEn skomodell Ingemar en gång i tiden var tveksam till pågrund av den “vågade” färgen. Något säger oss att detta inte är något som bekymrar honom idag

Du kan även följa Ingemar på Instagram.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *